Den Stora Julgransjakten!

Idag ska det hända. JULGRANSINKÖPET. Jag hoppas jag hittar en fin, ni får väl se bild på den senare...

Som jag diskuterat med några jag känner så får jag ibland en sån lust att köpa en riktigt ful gran. Ni vet en riktigt skev, gles och halvvissen gran som ingen annan vill ha. Bara för att jag på nåt konstigt sätt tycker så synd om den.

Jag säger till mig själv att granar faktiskt inte har känslor. Men ändå kan jag inte riktigt sluta känna som jag gör. Och jag vet att jag inte är ensam om att tycka så. Men varför? Det kan man fundera på...

Kanske känner jag mig själv ibland som en ful julgran som står i ett hörn när alla andra blir "valda"? Alla har vi väl känt så någon gång, eller?

Det är kanske bara jag. ;)